onsdag 30 september 2009

Pinocchio som borgarråd?



Efter alla konstigheter som hänt runt Kastanjegården i Dalen är ingenting naturligare för oss i Rädda Linjalen än att hjälpa dessa hyresgäster att framföra sina egna åsikter runt det som händer.
Här kommer ett första meddelande. Vill någon kontakta hyresgästernas representanter i Kastanjegården finns deras mailadress längst ner i bloggen:



Nej, nej, nej … så blir mitt svar om Joakim Larsson, borgarråd och ordförande i Svenska Bostäder, bjuder ut mig på middag i kväll. Nej, säger jag vänligt men bestämt. Jag är ARG på Joakim Larsson.

Vad menar Joakim Larsson egentligen med att beskriva det som hände runt köpstämman på Kastanjegården 17 september som en illvillig kampanj?

”Det är inte förbjudet att återkalla fullmakter, alla måste ha möjlighet att ändra sig. Men när flera fullmakter återkallas fem minuter innan en köpstämma ska starta kan det inte uppfattas som något annat än illvillig kampanj. Därför är det fullt rimligt att föreningen nu får en förlängd tid att avhålla en stämma, som jag hoppas kommer att kunna genomföras på en lugn och saklig nivå, så att varje enskild hyresgästs vilja respekteras från alla parter.”
Joakim Larsson i SvD, 26 september 2009.

När ska återkallelser i sådana fall lämnas in enligt Joakim Larsson? Hur kan det vara en illvillig handling att lämna återkallelser inför en köpstämma när det är vid just detta tillfälle som röster för- och mot en ombildning ska räknas? Ska återkallelser lämnas in i så god tid att ombildningsförespråkarna skall få möjlighet att utsätta våra grannar för ännu fler påtryckningar?

På Kastanjegårdens köpstämma den 16 september lämnade lokala hyresgästföreningen in sju återkallelser vid närvaroregistreringen. Några minuter senare ajournerar konsulten Torsten Kai-Larsen mötet till den 17 september. Anledningen sades vara att äktheten i återkallelserna skulle kontrolleras. Ligger inte det ansvaret på säljaren, Svenska Bostäder? Jag finner det konstigt om ombildningskonsulten hade den befogenheten. Kontrollerar Torsten Kai-Larsen även äktheten i fullmakterna som röstar ja till ombildning?

Genomförandet av nästa köpstämma, dagen efter, var under all kritik enligt mitt sett att se det. Torsten Kai-Larsen titulerade sig mötesordförande, men någon vidare mötesordning höll han inte. Under de tre timmar mötet tog försvann dessutom Torsten Kai-Larsen vid två tillfällen.

Vid de dessa tillfällen var han ordentlig med att säga ”Hej då, nu går jag” till representanter i lokala hyresgästföreningen. Men de gick inte på den luringen. Torsten Kai-Larsen hade aldrig förklarat mötet för avslutat. När Brf Kastanjegårdens ordförande fick frågan om mötet slagits av så vägrade han att svara.

Två gånger under pågående möte lämnar alltså Torsten Kai-Larsen med fru stämman. Vid det första tillfället var han borta en timme. Att det på gården intill pågick ett firande av nybildad bostadsrättsförening där Torsten Kai-Larsen var ombildningskonsult behöver ju inte ha något med saken att göra - eller?

Detta beteende av ombildarna, plus de förolämpningar och hotfullheter som närvarande vittnen fick utstå, belönas sedan med tidsfrist nummer fem från Svebo, vars ordförande också är just Joakim Larsson. Tvärs emot alla tidigare muntliga såväl som skriftliga löften. Vem kan man lita på? Har Pinoccio blivit borgarråd?

Det vore intressant att höra Joakim Larssons egen uppfattning om hur köpstämman på Kastanjegården genomfördes. En uppfattning om den har han uppenbarligen, trots att han själv inte var där. Då Joakim Larsson även verkar ha infört ett helt eget godtyckligt regelverk gällande köpstämmor, vore det onekligen intressant för alla oss som påverkas av "Larssons lagar" att veta hur de är utformade.


Majne Wistheden, boende på Kastanjegården
raddakastanjegarden@gmail.com

tisdag 29 september 2009

Desperation och förvirring i Stadshuset


I stadshusets ledning råder desperation. Ombildningarna av hyresrätter till bostadsrätt går inte enligt planerna. Det görs motstånd, och på allt fler köpstämmor visar det sig att antalet ja-röster inte räcker till för en ombildning. Med skrämseltaktik, fusk och utnyttjande av möjligheten att hålla flera köpstämmor försöker oseriösa konsulter och bostadsrättsföreningar ändå tvinga hyresgästerna att rösta ja.

Makthavarna i stadshuset väljer av taktiska skäl att blunda, eller som i fallet med kvarteret Kastanjegården, aktivt stödja ombildningsmyglet. Trots detta fortsätter hyresgästerna i kvarter efter kvarter att visa motstånd och stå upp för den allmännyttiga hyresrätten.

Samtidigt är det mindre en ett år kvar till valet, och erbjudandet om att få ombilda till bostadsrätt var ju ett av alliansens stora paradnummer. Makthavarna vill inte stå där med nerdragna byxor när det ska hållas val i kommunen nästa gång. Så varför inte gå in och ändra regelverket i efterhand? Kanske kan man få igenom ett par ombildningar till på det sättet. Sagt och gjort, man förlänger ansökningstiderna så att bostadsrättsföreningarna kan hålla ännu fler köpstämmor.

I kvarteret Kastanjegården ( läs mer om skandalombildningen här) där man redan hållit fyra köpstämmor med resultatet nej, förlängs ansökningstiden med ytterliggare sex veckor. Sex veckors förlängning innebär en teoretisk möjlighet att hålla ytterliggare sex köpstämmor. Nog borde det kunna bli JA på någon av dessa!?

Ingen av de politiker och tjänstemän som verkat för att förlängningen skall bli av har intresserat sig för att ta reda på vad som verkligen hänt på Kastanjegården. I stället har de låtit sig styras av vinklade andrahandsuppgifter, av rena lögner och av sin egen obändiga vilja att driva igenom ombildningar till varje pris. Vare sig det görs på ett demokratiskt sätt eller inte.

På SvD:s ledarsida pekas motståndare till ombildningar nu ut som kommunister, huliganer och obehagliga i största allmänhet (läs HÄR, HÄR och HÄR) Här i Linjalen, och i alla andra fastigheter under ombildning, finns människor från alla politiska läger som är motståndare till att ombilda bort allmännyttan. Vad är det egentligen för åsikter man försöker pådyvla oss, och varför?

Vi har tidigare skrivit om detta på vår blogg.
I söndags publicerade SvD en ledarartikel om Jan Guillou och lögnen som journalistisk metod där man kommer in på hur extremvänstern jobbade med ”ta över” organisationer genom enhetsfronter i början på sjuttiotalet.

Per Gudmundson skriver bl.a:
”En bedräglig variant är enhetsfronten. Taktiken är vanlig än idag, och går ut på att samla bred uppslutning under någon aktuell och lagom harmlös paroll, såsom Rädda Hyresrätten, men i hemlighet styra proteströrelsen ovanifrån- för helt andra syften."

Vad dessa ”andra syften” är nämns inte i artikeln, men läser man mellan raderna så handlar det om allt från stöd till terrorister till landsförräderi. Jag undrar hur många hyresrättskämpar som känner igen sig? Artikelförfattarens paranoia är rent komisk.

Att Per Gudmundson och hans arbetsgivare propagerar för ombildningar är inget att förvånas över, även om metoderna kan tyckas upprörande. Mer besynnerlig är den nästan totala tystnaden i övrig media och från oppositionen i Stadshuset. Det finns några lysande undantag men det ändrar inte helhetsintrycket. Hyresgästföreningen, speciellt Stockholmsregionen, har på senare tid tagit ställning mot ombildningar av allmännyttiga hyresrätter, men varför tog det så lång tid innan de började agera?

Jag kan inte låta bli att undra vad en granskning av orsakerna till den här tystnaden skulle innebära? Hur många skulle bli tagna med fingrarna i syltburken? Är den obehagliga sanningen den att det, även inom den politiska oppositionen, finns ett stort antal förtroendevalda som själva medverkat till ombildningar eller håller tummarna för ett ja på kommande köpstämmor? Hur ser det ut bland de journalister som har (eller borde ha) till uppgift att kritiskt granska ombildningarna? Har man på tidningarna blivit så beroende av intäkterna från annonser om bostadsförsäljningar att man inte vågar ta in kritiska reportage?

Det är hög tid för alla politiker i Stockholm att ta det som sker runt ombildningarna på allvar. Tiotusentals Stockholmsbor drabbas av oegentligheter runt omvandlingar i detta nu. Om man av taktiska skäl väljer att inte låtsas om detta så kommer väljarnas dom att bli hård. Även media måste ta sitt ansvar och skriva om det politiserade fulspel som nu drabbar många hyresgäster i Stockholm. Gränsen är nådd!

Olof Fryklöf/Rädda Linjalen

torsdag 24 september 2009

DEFINITIVT NEJ I TUMSTOCKEN!


Återigen vill vi gratulera våra vänner i kvarteret Tumstocken, på Blekingegatan tvärs över parken, till att ha bevarat ännu ett kvarter till Stockholms allmännytta. Bra kämpat!

Köpstämma nummer två avverkades ikväll, svaret blev ett rungande NEJ och skålar utropades på restaurang Söder China. Därav detta något yviga inlägg.

Dubbla gårdsfester så snart som möjligt tack!

Syns igen i morgon...

Johan Johansson / Rädda Linjalen

onsdag 23 september 2009

Replik på artiklar i Svenska Dagbladet


Då flera artiklar i Svenska Dagbladet gett en väldigt skev, ensidig och politiserad bild av händelserna på Kastanjegården i Dalen är detta inlägg skickat till tidningen.
Artiklarna som kommenteras hittar ni HÄR , HÄR och HÄR
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3559335.svd
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3564399.svd
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=15696


Apropå Svd:s artiklar om tumultet på Kastanjegården i Dalen 17 september vill jag, för att ge en klarare bild av händelsen, ge mitt vittnesmål på det hela:

Jag blev själv ombedd av hyresgäster i området att komma till Dalen för att observera och kunna vittna om händelsen. Bara att de boende i området känner att detta behövs ger en liten hänvisning till det sätt många omvandlingsförsök sköts i Stockholm just nu. Egentligen var jag upptagen, men efter desperata telefonsamtal från området gjorde jag mig fri att ta mig till Kastanjegården, dit jag anlände strax efter 22.00 på kvällen 17 september.

Då jag själv bor kvarteret Linjalen och varit med om turbulensen där trodde jag att jag var luttrad när det gäller ombildningar - men jag anade inte att scenerna som utspelade sig i Dalen var möjliga i ett land som Sverige.

Jag vet inte vilken köpstämma i ordningen det var på Kastanjegården, men det har varit flera tidigare. Inte på någon av dem har ombildningskonsult Torsten Kai-Larsen och Brf Kastanjegården nått tillräckligt antal röster för ombildning. Den 17 september var det tredje gången gillt inom några dagar för ombildarna. Vad jag förstår har man dessförinnan försökt få igenom ombildningen på köpstämmor den 10 och 16 september. Inte heller då har det funnits underlag för ombildning. Borde inte resultatet från dessa köpstämmor räckt som svar för ett demokratiskt beslut?

Trots att 10 september var slutdatum för köperbjudandet, efter ett antal förlängningar, lyckades ändå Kai-Larsen via kontakter i Stadshuset få ytterligare en veckas förlängning på erbjudandet. Något som måste anses som synnerligen anmärkningsvärt. Under tiden har hyresgästerna i området utsatts för en dörrknackningskampanj med påtryckningar som flera av de boende beskrivit som ren terror.

Teres Lindberg, representanterna från Hyresgästföreningen och några andra dök upp på begäran av hyresgäster som känt sig trakasserade. Anledningen till besöket var att observera att allt gick anständigt till. Det kan man verkligen inte påstå att det gjorde, men det beror varken på Teres Lindberg eller någon av oss andra observatörer. Det beror på Brf Kastanjegårdens och Torsten Kai-Larsens agerande.

Varför SvD inte tar upp orsaken till deras närvaro eller låter någon av dem ge sin syn på hur de tycker att köpstämman gick till är också värt att notera.

Då Brf Kastanjegården och Kai-Larsen, tvärtemot vad artikeln i SvD påstår, inte heller denna gång hade röster nog att genomföra köp avbröts stämman. Ombildarna grupperade sig för att forcera fram fler fullmakter och drevet gick i kvarteret till strax före midnatt. Det var enkom Brf-anhängare som bankade på dörrar. Detta för att försöka jaga ihop de fullmakter som fattades.

Inga nej-fullmakter samlades in av vittnen eller någon annan under kvällen. Inga vittnen sökte upp några hyresgäster överhuvud taget. Vissa agerade dock livvakter åt hyresgäster som begärt det. Jakten på hyresgäster stod Brf Kastanjegården och inga andra för. Dessutom på ett burdust sätt som många hyresgäster upplevde som hotfullt.

Det många i ombildningssituationer har efterlyst länge är att representanter från allmännyttan tar ansvar för att ombildningarna är demokratiskt och juridiskt korrekta. Ansvariga på allmännyttans bolag har alltid hänvisat till order från Stadshuset, och Stadshuset har låtit ombildningskonsulterna härja fritt. Därför har ombildningarna i Stockholm blivit rena vilda västern. Att fuskandet är utbrett och att många utsätts för hårda påtryckningar för att rösta ja är alltför väl bevittnat.

Joakim Larsson, borgarråd och ordförande i Svenska Bostäder, har vid upprepade tillfällen förnekat att detta händer. Likt Bagdad Bob har Joakim Larsson gång på gång hävdat att oegentligheter eller fusk inte förekommer. Att han nu gör utspel mot Teres Lindberg, som haft civilkurage nog att själv se hur det kan gå till i tvivelaktiga ombildningar visar bara att ambitionen att stävja fusk och andra oegentligheter lyser med sin frånvaro.

Hade Joakim Larsson känt ansvar för sin arbetsuppgift hade han istället lyssnat på Teres Lindberg, för det hon fick se med egna ögon på Kastanjegården är ett av många exempel på att ombildningarna i Stockholm har spårat ur totalt.

Genom att hänga ut och öppet kritisera den enda ansvariga som visat intresse att själv se hur en köpstämma kan gå till skickar Joakim Larsson oroväckande signaler. Vill Joakim Larsson motverka att de allmännyttiga bostadsbolagen tar ansvar för att försäljningarna sköts enligt reglerna?

Att hyresgäster i områden under ombildning välkomnar observatörer från allmännyttan medan de jurister och konsulter som driver igenom ombildningarna motsätter sig det talar för sig självt. Har man ingenting att dölja välkomnar man granskning. Dessa konsulter tjänar stora pengar på att driva igenom ombildningar till varje pris, och då kommer moral och demokrati väldigt ofta i andra hand. Fusk, bedrägerier, lögner och hot har blivit vardagsmat i Stockholms ombildningskarusell. Det går inte att förneka, för vi är många som upplevt det.

Nätverket Rädda Linjalen har skrivit ett krav till Stockholms politiker och allmännytta om ändrade upphandlingsregler för bostadsrättsföreningar. Det är hög tid att något görs innan det ofullständiga regelverket, de intill evighet förlängda köperbjudanden och det utbredda fuskandet mynnar ut i rena handgripligheter.

Allmännyttans hyresgäster finner sig inte längre i att känna sig rättslösa. I skrivelsen till de ansvariga radar vi upp mängder av dokumenterade fall av fusk samt förslag för hur detta skall stävjas. Det borde rimligtvis vara intressant för alla - men frågan är helt enkelt om intresse finns att göra ombildningsprocesserna demokratiska i praktiken?

Kravet på nya upphandlingsregler kan man LADDA NER HÄR

Jag vill även sända en stor eloge till Teres Lindberg för att någon från Stadshuset och allmännyttan visat genuint intresse av att med egna ögon se hur ombildningar går till i praktiken, och vilka konsekvenser förfarandet får för många medborgare i Stockholmsområdet.

Vänligen
Johan Johansson, Nätverket Rädda Linjalen
Stockholm

söndag 20 september 2009

Ombildningen som försökte ta sig i Dalen


Om vi i Rädda Linjalen hade fått oss berättat det vi sett med egna ögon det senaste året hade vi inte trott på det. Det är svårt att tänka sig att den rättsröta vi fått uppleva på nära håll är möjlig i ett land som Sverige. Att ett land som profilerat sig som en rättsstat kan behandla enskilda medborgare på det sätt som händer i fastigheter under omvandlingsförsök är makabert.

Att mängder av bedrägerier, hot, urkundsförfalskningar och andra brott inte i något enda fall har lett till någon påföljd för de ansvariga talar ett tydligt språk. Nu måste de politiker i Stockholms Stadshus AB, som är ansvariga för detta rättsliga förfall, ta sitt ansvar, se vad de faktiskt ställt till med och rätta till de omfattande brister man än idag väljer att blunda för.

Metoderna som ombildningsförespråkare och konsulter använder sig av när de har problem att få igenom sin vilja på köpstämmor tenderar att bli värre och värre. Rädda Linjalen har sedan länge påtalat att bristerna i reglementet runt ombildningar bäddar för DET UTBREDDA FUSKANDET som är en påtaglig verklighet redan idag. På sommarens och höstens köpstämmor runt Stockholm har fusk och bedrägerier varit mer regel än undantag.

I kvarteret Tornsvalan i Aspudden t.ex. uppdagades bedrägeri med stadgar gällande fullmakter. Köpet drogs in av värden Familjebostäder, men samma ombildningskonsult tilläts sedan att fortsätta hålla ännu fler köpstämmor i kvarteret! Låter inte det som en riktig ljugarhistoria så säg? Något sådant vore helt otänkbart i alla andra sammanhang, men när det gäller ombildningar funkar det alldeles utmärkt att handla på det sättet. Undrar någon varför vi skrivit vårt FÖRSLAG TILL ÄNDRING AV LAGAR RUNT OMVANDLINGAR har ni svaret där och i många andra hårresande exempel på skandalomvandlingar.

I torsdags kväll gick larmet från Kastanjegården i Dalen - ett område hårt drabbat av en mängd mer eller mindre tveksamma ombildningsförsök. Under torsdagen kulminerade rättsrötan i Kastanjegården med en kalabalik man måste ha sett med egna ögon för att kunna begripa.

Efter att ha fått tiden för ombildning förlängd ett antal gånger var slutdatumet för ombildning av Kastanjegården satt till 10 september. Detta finns både skriftligt och muntligt från fastighetsägaren Svenska Bostäder (Svebo). Vid detta datum fanns det inte tillräckligt många ja-röster, och allt såg ut som att hyresgästerna slutligen fått säga sitt.

Men ombildare är inte direkt kända för att respektera demokratiska beslut. Ombildningskonsulten Torsten Kai-Larsen lyckades genom ett svepskäl om parkeringsplatser förmå Svebo att ge BRF ytterligare en veckas respit att tjata fram ett ja till ombildning. Joachim Quiding, Stockholms Stadshus AB:s direktör hävdar i en kommentar till bloggen att han inte haft något med förlängningen av köptiden att göra - vilket vi härmed rättar. Det spelar visserligen föga roll för de boende i området, för nu frångicks återigen tidigare givna löften och Kastanjegården fick ännu en veckas respit att utsätta de boende för påtryckningar.

Däremot har Joachim Quiding sedan länge profilerat sig genom att ge ombildare och allsköns konsulter det ena handikappet efter det andra för att få igenom så många ombildningar som möjligt. Anledningen till att Brf Linjalen fick ytterligare 8 månaders förlängd tid att ombilda och att hyresgästerna i Linjalen fick hela sommaren förstörd är t.ex. i mångt och mycket Joachim Quidings "förtjänst".

Nåväl. Nästa köpstämma i Kastanjegården var satt till onsdag 16 september. Inte heller då fanns tillräckligt många ja-röster för att ombildningen skulle bli av. Konsulten Torsten Kai-Larsen ajournerade då mötet till nästa dag, torsdag 17 september. En hätsk jakt på fullmakter iscensattes av de mest fundamentalistiska ombildningsivrarna. De hyresgäster som tidigare återkallat fullmakter blev nu utsatta för hårda påtryckningar. På kvällen 17 september hölls ännu en stämma, och det var utanför den som ett tiotal medborgarvittnen samlades för att skydda de boende som inte ville rösta ja till ombildning.

Inga andra än ja-sägare var välkomna på stämman. Hyresgästföreningens ordförande i region Stockholm, Terje Gunnarsson, vägrades inträde, trots att han hade fullmakt att representera en medlem. Läs en rapport om saken HÄR
HGF:s jurist, Bengt Öhman, släpptes inte heller in när han ville kontrollera att köpstämman gick rätt till.

Inte heller Teres Lindberg, borgarråd och vice ordförande i Svebo som äger fastigheten, släpptes in på stämman. Vad Torsten Kai-Larsen och Brf Kastanjegården hade att dölja när man vägrade släppa in dessa välrenommerade vittnen kan man bara gissa sig till, men skumt är det onekligen.

Men inte heller den här kvällen nådde Brf och Torsten Kai-Larsen erforderligt antal röster - och nu började en häxjakt som ingen av oss hade skådat. Ombildare gick ut på ett erövringståg efter fullmakter som bara kan beskrivas som svenskt rekord i att utsätta grannar för påtryckningar. Telefoner ringde oavbrutet i hela området. Det bankades på dörrar till strax före midnatt. En handikappad person som ringt och begärt skydd fick dörren brutalt uppryckt en en Brf:are med fullmakt som försökte köra ut den ditkallade skyddsvakten.

Ombildningsivrare från andra områden ringdes in och gäng som mest av allt påminde om huliganhorder strök runt överallt i området. Det bultades på dörrar, knackades på fönsterrutor och ringdes på telefoner. Vi som var där som medborgarvittnen undrade var vi hade hamnat. Representanterna från HGF, stadshuset och Svebo kunde knappt tro på vad de blev vittnen till. Det vi såg var vad stadshusets vurmande för ombildningar av allmännyttan resulterat i.

Smockan hängde i luften och glåporden haglade mot oss som stod utanför mötet och vaktade gården. Mer än en gång fick vi eskortera livrädda människor hem, där de uppmanades att låsa sin överlås inifrån och dra ner persiennerna för säkerhets skull. Men inte heller det hindrade ombildarna från att fortsätta sitt bultande, ringande och fönsterkikande.

När väl klockan var slagen mot midnatt skingrades den misslyckade stämman. Flera av de som gick ut ur samlingslokalen uppträdde hotfullt mot oss medborgarvittnen. Vi blev kallade stalinister, kommunistjävlar, sabotörer, råttor, kackerlackor och mycket annat. En del lindrigt nyktra ja-sägare var väldigt nära att gå till handgripligheter, och att de rena våldsamheterna inte blev värre kan man nog tacka medborgarvittnenas antal och pacifism för.

Det sista vi medborgarvittnen fick göra var att agera livvakter åt de nejsägare i området som inte vågade ta sig hem själva. Det är rent ut sagt förjävligt att sådant här kan få hända med Stockholms Stadshus AB:s och Svenska Bostäders tysta godkännande.

I vilket fall är det så här det kan urarta om man hela tiden ska tänja de juridiska gränserna till det maximala och vägrar respektera folkviljan och demokratin. Torsdagkvällen i Kastanjegården är resutatet av ett skandalomvandlingsförsök draget till sin spets. Ansvaret vilar tungt på Brf Kastanjegården, ombildningskonsult Torsten Kai-Larsen och stadshusets Joakim Qviding. Att reglerna runt ombildningar är UNDER ALL KRITIK OCH MÅSTE ÄNDRAS GENAST står helt klart. Så här får det bara inte gå till.

Borgarrådet och ordföranden i Svebo, Joakim Larsson, som ju vid upprepade tillfällen hävdat att allt går alldeles utmärkt demokratiskt till borde ta sig ett långt samtal med sin kollega Teres Lindberg som bevittnade kalabaliken i Kastanjegården. Om Joakim Larssons uttalanden bygger på okunskap eller ovilja att inse fakta vet vi inte - men nu har han chans att bli uppdaterad så att han kan undvika ytterligare upprepningar av sina väl motbevisade påståenden.

Tydligen har inte Torsten Kai-Larsen och Brf Kastanjegården gett upp än. Det ryktas om skrivelser till Joakim Qviding, Sth Stadshus AB och Svebo om ytterligare förlängning. Anledningen påstås vara att ombildningsmotståndarna skall ha uppträtt hotfullt och utövat påtryckningar. Vi som med egna ögon såg det som hände i torsdags, och vi är många, kan vittna om att det förhåller sig precis tvärtom. Rädda Linjalen, bland väldigt många andra, kräver att Stockholms Stadshus AB och Svenska Bostäder slutar att frångå sina egna löften, börjar hålla dem och drar in köperbjudandet till Brf Kastanjegården genast!

Johan Johansson / Rädda Linjalen

onsdag 16 september 2009

GRATTIS TUMSTOCKEN!


TUMSTOCKEN SA NEJ
till ombildning
!

Grattis till alla våra grannar i kvarteret Tumstocken på Blekingegatan som ville fortsätta bo som hyresgäster i allmännyttan. Efter kvällens köpstämma är vi nu två stora kvarter, på varsin sida Rosenlundsparken, som satt ner foten för ombildningshysterin.

Här i Linjalen hoppas vi av hela våra hjärtan att vårt grannkvarter ska slippa vara med om det vi tvingats gå igenom - en Brf-styrelse som vägrar att respektera en demokratisk omröstning och fortsätter att försöka driva igenom en ombildning till vilket pris som helst. Vi hyresgäster i Linjalen vet hur det känns att sitta som gisslan, och den hemska situationen önskar vi inte ens vår värsta fiende.

Förhoppningsvis tar styrelsen i Brf Tumstocken röstresultatet som det utslag på folkviljan i kvarteret som det visar. Skulle styrelsen bestämma sig för att fortsätta omvandlingsförsöket så vet vi att hyresgästerna i vårt grannkvarter inte är att leka med.

Återigen vill vi i Rädda Linjalen betona vårat krav till politikerna i Stadshuset på att införa regler om att EN KÖPSTÄMMA RÄCKER och att resultatet från den skall respekteras.

Tänker Brf Tumstocken och ombildningskonsulterna i AB Galären strunta i att respektera hyresgästernas demokratiska vilja genom att insistera på ännu en köpstämma kommer världen att få reda på detta, med besked - bland annat här på Rädda Linjalens blogg. Var så säkra!


Än en gång - Grattis Tumstocken!
Johan Johansson / Rädda Linjalen

söndag 13 september 2009

Gården festar och husse skäller




Rädda Linjalen har haft en veckas välbehövlig paus och äntrar, om än något trevande, banan igen. Först av allt är det kanske lämpligt med att analysera tiden efter köpstämman.

Överlag har det varit mycket glädje och gemenskap bland hyresgästerna på gården. Inget ont som inte har något gott med sig - det senaste årets minst sagt jobbiga situation har gjort att många på gården lärt känna och börjat prata med varandra. Ombildningsförsöket har fört med sig en sällan skådad gemenskap mellan såväl kultur- som åldersbarriärer. Det hoppas vi att alla kan spinna vidare på och utveckla.

Vem var det som sa att en ombildning skulle öka grannsämjan? I Linjalen är det bättre grannsämja än någonsin - mycket tack vare att vi tillsammans har lyckats stoppa just ombildningen.

Även flertalet av de som varit positiva till en ombildning har respekterat demokratin och accepterat utfallet av ombildningsförsöket med gott humör. Med undantag av ett litet fåtal verkar alla tycka att det är skönt att ombildningsförsöket är över så att vi alla kan gå vidare tillsammans - vilket vi hoppas att alla kan göra så småningom. Att det var en stor majoritet som tackade nej till ombildning kommer säkert att hjälpa till. Resultatet är överväldigande tydligt.

Förra söndagen, den 6 september, fyllde kvarteret 40 år - och det resulterade i en kvartersfest av sällan skådade mått. Samlade styrkor i kvarteret hade lagat mat så det stod härliga till. Det var ponnyridning, positivhalare och loppis. Staffan Hellstrand, Sanna Carlstedt och Finn Zetterholm gjorde lysande konserter som passade såväl unga som gamla, och det kändes verkligen som att helas kvarteret kunde samlas, plocka det positiva som sprungit ur omvandlingsförsöket och stryka ett streck över det negativa. Tack för det allihop.

Nu är vi ett kvarter där hyresgästerna har sagt sitt, och det märks. Den som absolut vill byta boendeform är fortfarande fri att göra det, men befolkningen i Linjalen har valt att fortsätta vara hyresgäster.

Egentligen ska man inte behöva analysera negativa ting, men det är tyvärr nödvändigt. På Brf Linjalens blogg härskar fortfarande bitterheten bland ett fåtal inläggsmakare. Det kan vi förstå, men att Markus som ansvarar för bloggen släpper in kommentarer med så låg nivå som den senaste tiden är anmärkningsvärt. Rädda Linjalen blir anklagade och beskyllda för än det ena och än det andra. Fotknölslåga inlägg från någon som påstår sig vara jag släpps glatt in av Markus, och allt annat än anklagelser mot Rädda Linjalen lyser med sin frånvaro.

Jag vet inte om Brf's bloggansvarige, Markus, är bitter för att han inte fick möjlighet att flytta in, ombilda, sälja och dra - men det känns nästan så. Nu får man ju inte yttra fakta om Brf Linjalens styrelses förehavanden utan att bli beskylld för personliga påhopp, men faktum är att när Markus skrev sitt första blogginlägg var han nyinflyttad och hade bara bott i Linjalen i fem dagar(!).

Att det inte riktigt gått på det sätt som Markus och flera av de mest högljudda ombildningsförespråkarna hoppats på är uppenbart. Men att hitta en blivande bostadsrätt mot en hyreslägenhet i Linjalen lär inte bli så svårt under de närmsta månaderna. Det är ingen brist på folk från andra ombildningar som gärna flyttar hit.

Vi i Rädda Linjalen har naturligtvis fått utstå andra anonyma förök till hämnd. Själv har jag blivit anmäld till Stockholmshem för att ha gjort i ordning min balkong(!), och jag är inte den enda som varit orsak för diverse konstiga anmälningar, men det är ingenting att gå in på närmare. Samtliga anmälare har givetvis varit anonyma.

Ett av Brf-förespråkarnas stora parad-argument har varit att man själv får bestämma hur ens lägenhet ska få se ut. Så länge man inte river väggar har detta inte varit något hinder tidigare heller. Döm då om min förvåning när en ombildningsförespråkare gav mig en utskällning efter noter tidigt på morgonen förra lördagen. Jag har hört honom ofta under sommaren, då han under sina hundpromenader i parken, ofta på ett aggressivt sätt, försökt övertala grannar att rösta ja till ombildning. Mig har han dock aldrig varit på tidigare.

Förr borde vi i samma port och brukade prata om ditt och datt när vi träffades. Nu krävde han, väldigt högljutt, att jag skulle ändra på min balkong så att den passade hans smak bättre. Plötsligt framställde han sig själv som estet, och förklarade att han tyckte att min balkong var ful. Jag har aldrig haft något till övers för självutnämnda smakpoliser, vilket jag också sa till honom.

Själv tycker jag mig inte ha någon rätt att uttrycka någon åsikt om hur vackra jag anser att min fd granne, hans hund eller hans balkong är. Sådant angår inte mig, och mina åsikter om dessa sakers estetik angår inte min fd granne. Jag har lika lite med denna människas hem att göra som han har med mitt. Dessutom: Att jaga grannar för att övertala dem att rösta ja när man, som min fd granne, inte ens har kontrakt eller rösträtt själv känns minst sagt moraliskt tvivelaktigt.

Även i detta fall anar jag bitterhet. Jag missunnar inte min fd granne att sälja en bostadsrätt och göra sig en hacka att plöja ner i sin utländska bostad, men inte på bekostnad av alla som vill fortsätta bo kvar i Linjalen som hyresgäster - aldrig i livet!

Framför allt: Om man nu, som den arga mannen med hunden, verkligen haft boendeinflytande och grannsämja som främsta argument att ombilda borde man vara anständig nog att inte lägga sig i sina grannars individuella tycke och smak.

På det sättet är jag ännu mer lättad över att det blev ett så klart NEJ till ombildning. Bara tanken på att denna självutnämnda estetpolis, att den anonyme som kastade en morakniv i vår brevlåda dagen före köpstämman, att de anonyma som luftat våra cyklar på gården och att de anonyma som skriver falska anklagelser och personangrepp på Brf's blogg skulle kunnat vara våra hyresvärdar nu är en skrämmande tanke.

Johan Johansson / Rädda Linjalen